CropSAT - gödsla rätt med satellitdata

Med hjälp av satellitbilder finns nu möjlighet att på enskilda fält undersöka variationen i biomassa och med utgångspunkt från det skapa kvävebehovskartor som kan användas för varierad spridning. Detta kan göras med hjälp av en vanlig webläsare.

En vision för den svenska växtodlingen är att den ska bli effektivare, med högre skördar av jämnare kvalitet samtidigt som förlusterna av växtnäring och insatserna av växtskyddsmedel minskar. Det är en utmanande ekvation, men här finns ett verktyg som har potential att bidra till alla dessa mål - och som dessutom täcker in större delen av Sveriges åkerareal.

Målet är att det under perioden april-juni ska finnas minst tre bilder över de flesta fälten från Skåne till Uppland. Beroende på molnigheten kan det bli fler - eller färre. Bilder från tidigare år kan också finnas tillgängliga.

CropSAT är anpassat för att användas i både smarta mobiler och läsplattor. Greppa Näringen har finansierat verktyget sedan 2015 och det är därför kostnadsfritt och tillgängligt för alla lantbrukare.

Tilldelningsfilerna (kvävebehovskartorna) kan användas av många av de på marknaden förekommande dataterminalerna till gödningsspridare.

Praktiska exempel

Jämförelser mellan Yara N-Sensordata och satellitdata har visat att den relativa variationen inom fält i stora drag överensstämmer mellan de båda mätmetoderna. Skillnader finns dock, och CropSAT ersätter inte en N-sensor. I CropSAT används data från satellitsensorer som inte är direkt anpassade för att beräkna kväveinnehåll. Dessutom är det omöjligt att i förväg veta om man får tillgång till bilder från en önskad tidpunkt.

När man bestämmer en kvävegiva i CropSAT så gör man det helt på egen hand. Det finns ingen inbyggd kalibrering i systemet; det är mycket svårt att göra en generell sådan med de data som används, och som verkligen fungerar i praktiken utan att det blir ett komplicerat system. Några exempel på kartor från CropSAT jämfört med traktormätta N-Sensorkartor visas nedan.

Exempel 1:


Vegetationsindexkarta CropSAT

Biomassa N-Sensorn
 

Exempel 2:


Vegetationsindexkarta CropSAT

Biomassa N-Sensorn
 

Med satellitdata fångar man upp den generella variationen med höga och låga värden (men färgskalan gör att det kan vara svårt att utskilja i bilderna ovan). Det betyder att man även genom en anpassning enligt satellitbilden kan göra en betydande förbättring av kvävetilldelningen jämfört med om man ger en jämn, traditionell giva över hela fältet. I och med att man med satellitdata potentiellt kan nå en mycket stor del av hela jordbruksarealen, så skulle en anpassning enligt satellitdata kunna ha stor betydelse för kvävehushållningen i stort.

I den nuvarande applikationen finns ingen färdig modell för hur mycket kväve som man ska ge för olika satellitindexvärden. Det är upp till användaren att själv bestämma. När man använder applikationen finns en funktion som underlättar den proceduren, samt viss vägledning i hur man kan tänka när man bestämmer en varierad kvävegiva.

Om projektet

Verktyget är framtaget av Sveriges lantbruksuniversitet, Hushållningssällskapet, Agroväst Livsmedel AB och Dataväxt AB och är fortsättningen på ett forskningsprojekt finansierat av Stiftelsen Lantbruksforskning.

Grunden för utvecklingen har lagts inom ramen för det av Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF) finansierade projektet ”På väg mot det nya jordbruket - kväverekommendationer och grödstatuskartering inom fält genom en kombination av satellitdata och N-sensorer” (Mats Söderström , SLU, projektnr H1233115.

Henrik Stadig ger råd om CropSAT, bild Sarah Stadig

 

"Det känns verkligen roligt att få vara med och sprida den här informationen till så många lantbrukare. Nu kan många se variationerna i sin gröda och bli ännu mer resurseffektiva"
- Stina Olofsson, projektledare Greppa Näringen
"Att det skulle gå så här fort från forskning till ett användbart verktyg trodde vi nog knappt själva och det är väldigt roligt att lantbrukarna får chansen att använda CropSAT i år"
- Henrik Stadig, Hushållningssällskapet